Rehn + Löf = Lehnröf

Familjen Lehnröfs Äventyr

105 cm och 16 kg september 23, 2013

Filed under: doktor — lehnroef @ 20:33

20130923-213252.jpg

Uno är fyra år – godkänd och klar!

När det blev Unos tur för fyraårskontroll idag parkerade han bilen han lekte med i väntrummet, stolpande in i rummet, slog sig ner vid bordet och ritade en gubbe nästan innan han blev bedd att göra det. Och en ambulans. Och ”ett ambulanståg”.

Sedan var det varken problem med lapp över ögat för att kolla synen, lurar på öronen för att kolla hörseln eller något annat. Och jag behövde knappt prata någonting. Uno skötte den biten också.

Jag är helt imponerad. Vilken stor kille vi har!

Annonser
 

Sjuk igen januari 29, 2012

Filed under: doktor — lehnroef @ 17:29

Stackars Uno är sjuk igen. Kanske borde vi ha misstänkt något när han inte ville äta pannkakor till lunch. Sedan kräktes han i sängen…

Nu blir vi hemma i några dagar. Och mycket film blir det. Uno ligger just nu i sin säng, inburen i vardagsrummet, och tittar på Hello Kitty.

 

Ett stygn juli 3, 2011

Filed under: doktor — lehnroef @ 08:49

Gårdagen började fin-fint. Uno och jag, hans mamma, gick ut för att titta på stora maskiner på riktigt. När man bor i ett område där det byggs mycket är det fullt av grävskopor, lyftkranar, traktorer och hjullastare här. ”Vicken stooor”, sa Uno om alla vi såg.

Sedan fortsatte vi till lekparken. Vi var där först av alla. Inte konstigt eftersom klockan bara var åtta på morgonen. Vi gungade, åkte kana, lekte i sanden. Och ramlade. Uno spelade fotboll. Han sprang efter bollen, snubblade på sina fötter och landade med bakhuvudet på en metallkant mellan gräset och gruset. (En METALLKANT i lekparken!!!)

Uno skrek. Blodet började droppa. Jag blev rädd.

En pappa i parken gav mig papper att trycka mot såret. För det hade jag naturligtvis gått hemifrån utan. Blodet droppade på Unos kläder och på mina händer. Jag lämnade allt bakom mig. Tog inte ens med mig vagnen. Gick så snabbt jag kunde hem med Uno i famnen.

Tack och lov repade han sig ganska snart. Och såret var inte så gigantiskt som jag till en början trodde. Men efter samtal med vårdguiden och närakuten blev det ändå en tripp till doktorn och ett stygn i Unos bakhuvud. Den upplevelsen gillades inte. Och det kan man förstå. Vem vill bli sydd i huvudet?

Familjen är fortfarande lite skärrad. Uno sov dåligt i natt. Men vi mår bra och skämmer bort varandra med choklad.

 

Årets tredje öroninflammation maj 24, 2011

Filed under: doktor — lehnroef @ 17:22

Igår var Uno tydligen väldigt hängig och gnällig på förskolan. För säkerhets skull gick jag därför med honom till doktorn idag. Eftersom vi ska åka utomlands på fredag vill man ju kolla hur läget är. Diagnosen: Dubbelsidig öroninflammation. Inte konstig att humöret inte är på topp.

Så nu vabbar vi igen! Och för andra gången på en månad är båda hushållets pojkar hemma samtidigt med varsin penicillinkur. Den här gången har båda öroninflammation. Vi är så trötta på situationen att vi snart kräks.

Dessutom har vattkoppor börjat poppa fram på Unos avdelning på förskolan. NEJ!!! Det vill vi INTE ha. Alla Unos röda prickar studeras noga och utvecklingen följs minutiöst. Om Uno får vattkoppor kan vi såklart inte resa. Eller? Mina kära kollegor tipsade om Solsidan-tricket: Täckstift. Men med anledning av Unos hudfärg tycker jag nog att Tippex passar bättre. 🙂

Kommer vi iväg? Än så länge har jag inte vågat börja packa.

 

Uno bakar april 27, 2011

Filed under: doktor,mat — lehnroef @ 20:46

20110427-094544.jpg

Nu vabbar vi igen! Uno har varit hemma från dagis i några dagar. Näsan rinner och han har haft feber. Men inte nu längre. Därför kunde han hjälpa mig att baka idag. Och han gillar det. Roligast var nog att gegga med mjölet och att smaka på smeten.

Se bara så nöjd han är där han står på sin stol:

– Uno baka!

20110427-094559.jpg

 

Sjuk och sjuk och sjuk – vabb och vabb och vabb mars 10, 2011

Filed under: doktor — lehnroef @ 20:52

Det har inte blivit så många inlägg de senaste veckorna. Kanske beror det på att vi är upptagna med att äta penicillin (Unos mamma) och torka kräks (Unos). I går var Uno på dagis igen efter en släng av någon magsjuka. Och idag fick vi hämta honom igen eftersom han kräkts. Suck. Sedan året började har Unos föräldrar varit på jobbet en hel arbetsvecka en gång. Kanske två, högst. Ögoninflammation, öroninflammation och magåkommor.

Men fatta så starkt immunförsvar Uno kommer att få av alla dessa prövningar. Och Unos föräldrar också.

Om vi någon gång får se ljuset i andra sidan av tunneln, vill säga.

 

Unos första öroninlammation februari 3, 2011

Filed under: doktor,Språk — lehnroef @ 10:24

Uno var på vårdcentralen i morse för att kolla sina utslag på magen. Doktorn tyckte inte att de såg så farliga ut (förmodligen svamp). Men däremot har Uno öroninflammation. Och jag som trodde att febern hörde samman med utslagen.

Så nu har Uno fått sin första penicillinkur. Fem dagar, tre gånger om dagen, ska han ha sin medicin. Och tillbaka till dagis får han gå när han känns frisk. Just nu sover han, så det känns inte som att han kommer gå till dagis mer den här veckan. Febern är också kvar.

Det som försvårar lite är att Unos pappa är på jobbresa i USA den här veckan. Uno får nöja sig med att vara sjuk och hemma med sin mor. Vi tittar på film, kollar lite i böcker och leker så mycket Uno orkar. Stackars liten.

Men det är skönt att se att talet inte påverkas av sjukdomen. Så han snackar! Tvåordsmeningar och nya ord hela tiden! Men det där med att förstå ord och placera dem rätt är ju inte alltid lätt. T.ex. ”sjunger” Uno Trollmors vaggvisa. Ni vet den där med ”O aj, aj, aj, aj buff!”. Men buff i Unos värld betyder buss. Så i helgen när vi åkte till Unos kompisar Nisse och Otto började Uno skrika i bussen: ”Aj, aj, aj BUFF!”. Nästan rätt. 🙂

Och i morse när jag kom ur duschen stod Uno i badrummet och sträckte en leksak mot mig. ”Tack så mycket”, sa jag och tog den. ”Atschjo!”, svarade Uno. Förmodligen tyckte han att det lät som jag nös när jag sa tack.

Jag kanske måste artikulera bättre.